Rapport från skärgården

Nu är jag hemma från Ljusterö där vi varit en vecka. På helgen hade vi förstärkning av Hannes o Hector och deras familjer och Cissi. Nu när jag kan röra mig lite mer har jag lite roligare med killarna. Jag vet inte om vi leker tillsammans direkt, men vi vi var i alla fall intresserade av samma leksaker. Dom stora fiskade från bryggan med kastspö, men nån fisk fick dom inte. På kvällen åt dom kräftor.

Jag har inte varit så mycket i naturen förut, så det var nytt för mig. När man bara sitter i vagnen tycker jag det är rätt trist att sitta och glo på granar och tallar, men när jag får hoppa ur är det ballare. Jag har bekantat mig med stenar och stubbar och trädstammar. Vi har sett flera rådjur och ekorrar. Ormen hann jag aldrig se, för mamma störtade iväg med mig som en oljad blixt när hon fick syn på den. Den största naturupplevelsen var när pappa plockade bär. Det blev paj sen. En dag krängde dom på mig ett väldigt obekvämt plagg med stor krage som stack upp om kinderna. Det visade sig att vi skulle ta en tur i roddbåten på vår vik. Väl ute på böljan glömde jag orangea kragen och njöt av båtfärden. Jag satt och höll i mamma och pappa rodde.

En dag gjorde vi en tur till Vaxholm där vi åt lunch på hotellet. Jag fick egen portion pannkakor, det kändes lyxigt. Jag fick en ny mössa där, och det var skönt eftersom det varit rätt kallt och blåsigt.

Jag har fått rätt så ensidig mat den här semestern. ICA-butiken där vi skulle handla höll på att slå igen för gott, det var en obehaglig överraskning. Hyllorna gapade nästan tomma. Papegojmat, korv med utgånget datum och mjölk var i stort sett vad som fanns att köpa. Tur att Hannes o Hector haft med sig storpack köttbullar som blev kvar efter helgen. Vi har ätit Mamma Scans och makaroner nästan varje dag till lunch. På kvällarna lyxade mamma och pappa till det med hemgjord pizza och varma mackor. Med köttbullar.

Finalen på vår skärgårdsvecka blev väldigt lyckad för mig. När vi stod och väntade på båten som skulle ta oss in till stan kom en labrador som heter Gonzo och hälsade på mig. Han var väldigt glad, och fast han busade och nafsade mig i handen blev jag inte rädd. Jag gillar ju hundar och skrattade högt. Jag blev lite besviken när det visade sig att han inte skulle med på båten.